It's the only life I've learned, to wear down the sidewalks

Känslor är blott en illusion skapad av människan. Vi alla är illusionister som skapar & förstör våra liv genom att styra våra liv med illusioner.

Vad är det som får mig att känna mig misslyckad, bortkastad, hemsk o& bedrövlig? Just det, illusioner i mitt egna huvud. Ni säger att jag inte är det där men vad vet ni? Jag är kanske en annan människa i era ögon, jag har skapat en illusion som ni ser men inte jag. Jag har en illusion som inte ni ser. Vi lever i helt skilda världar med olika uppfattningar om hur saker & ting är. Så kommer det alltid att vara för det är ju ett faktum att alla inte är likadana.
Jag kommer nog aldrig sluta känna som jag gör. Oavsett vad ni säger. Jag tar inte åt mig av era komplimanger. Det slutade jag med förra året då allt var helt meningslöst. Otacksam för det fina ni säger är jag verkligen inte, tvärtom. Jag tar bara inte åt mig för mina illusioner i huvudet har gjort att jag är förstörd inuti. Om ni ens skulle få möjligheten att titta på min insida skulle ni se hur svart och vad alla känslomässiga explosioner har åtstadkommit. Jag är fylld av illusioner & ruiner. Jag är trasig.

Jag har mina psykiska problem. Jag har mina fysiska prioblem. De är inga illusioner, de är faktum. Problemen är jag. De kanske inte borde vara det men nu har de varit hos mig så pass länge att jag har blivit fäst vid dem, kan inte ta farväl. De är fast i mitt huvud & de kommer inte lämna mig. Oavsett om jag skulle vilja det eller inte. Oavsett om ni skulle vilja det eller inte. De lämnar mig inte, de är mig trofasta och lojala.

Jag har slutat älska och förlita mig på människor. Tack vare en människa jag inte tänker nämna vid namn. En människa som var min vän. En människa som har krossat mig och ödelagt mig. En människa som nog kommer läsa det här för den människan brukade/brukar göra det. En människa kan åstadkomma så mycket utan att veta om det. Den åstadkom allt den gjort genom att helt enkelt försvinna. Det sårade mig. Det får mig att gråta. Jag grät flera dagar i sträck för ett tag sedan. Bara på grund av den personen.

Ingen vet vem jag egentligen är. Jag vet nog inte egentligen vem jag är. En människa utan destination.